Natalya övervinner kriget i sitt inre

Klockan är 5.30 på morgonen den 24 februari 2022. Larmet går. Men Natalya inser snabbt att det inte är hennes väckarklocka, det kommer utifrån och fyller gatorna i Tjernihiv med ett böljande tjut. Två år senare fruktar hon fortfarande ljudet av sirener men har hittat sätt att komma udan kriget i verkligheten och i sinnet.

's Nachts keren de herinneringen van Natalya uit Oekraïne terug

Foto: Michael Jessurun | Untold Stories ©

Skydd i källaren

Sekunder efter att sirenen för luftangrepp ljuder går Natalyas mamma och syster in i hennes sovrum. Deras far leder dem nerför trappan och ner i källaren. De står där, hopkurade i chock. Natalya skakar i sin tunna pyjamas.

Bara några timmar tidigare, innan hon gick till sängs, hade Natalya berättat för sin mamma att hon längtade efter att få börja i förskolan. "Men det var ju före kriget", säger hon tyst.

Omgiven av våld

"Alla trodde att våldet skulle ta slut lika snabbt som det hade börjat", berättar hennes mamma. "Men sedan kom beskjutningen.

"Inom några timmar närmade sig armén oss. En stor bro nära vårt hus sprängdes i luften för att försöka stoppa dem."

Hon fortsätter: "När stridsflygplanen sattes in vågade vi knappt lämna källaren. Vi hade varken el eller värme. I den isande kylan och fulla av rädsla väntade vi, ibland med 20 andra personer. Till slut fick vi slut på mat."

Natalya och hennes familj sökte skydd i sin källare i flera dagar

Även om hon är hemma...

finns minnen av våldet alltid där.

Att fly från fronten

Efter några veckor får Natalya feber. "Jag skakade men jag var inte kall. Jag var sjuk men det fanns ingen läkare", säger hon.

"Den medicin jag hade räckte inte", tillägger hennes mamma. "Det var droppen som fick bägaren att rinna över, vi var tvungna att ge oss av."

Efter en farlig resa, där de undvek explosioner, anlände familjen till Kiev. "Läkarna berättade för oss att Natalya hade ett njurproblem, hennes situation var kritisk."

Ångesten börjar infinna sig

Lyckligtvis överlevde Natalya sin sjukdom. Familjen är nu hemma igen och försöker ta tag i sina liv.

"Men hotet finns kvar, vi är rädda", säger hennes mamma. "Natalya är rädd för kriget, rädd för att bli sjuk igen."

Natalyas rädsla uppstod inte direkt. Det tog nästan ett år för henne att bearbeta det som hänt. "Hon blev orolig och rädd för allt. Hon sov dåligt och hade många mardrömmar", berättar hennes mamma.

2.321 skolor är fortfarande stängda längs frontlinjerna och mer än 1.300 är helt förstörda

Att leka och röra på sig hjälper Natalya att bearbeta sina känslor

Att hantera rädslan

När Natalya får chansen att återvända till skolan är det med skräckblandad förtjusning. "Jag var väldigt rädd i början. Jag kräktes mycket och glömde allt jag lärt mig."

Efter skolan deltar hon i aktiviteter på ett av War Childs "Safe Space". Här kan hon leka, vara kreativ och lära sig att prata om sina känslor.

"Hon kommer alltid tillbaka glad", säger hennes mamma. "Danslektionerna är min favorit", säger Natalya. "Jag gillar att rita och reta läraren."

Att återfå hopp

"Jag ser den positiva inverkan på Natalya", fortsätter hennes mamma. "Jag blir så lättad när jag ser henne leka och skratta."

Hon får också psykologiskt stöd på vårt Safe Space. "Eftersom alla händelser stannar kvar i mitt huvud", säger hon. "Varje litet problem blir större. Där lär jag mig hur jag kan ta hand om mig själv och samtidigt vara en bra förälder."

"Kriget har stulit Natalyas barndom", tillägger hon och blir känslosam. "Men tillsammans med War Child gör vi allt vi kan för att se till att hon inte förlorar sin framtid."

Natalya uit Oekraïne maakt een hartje met haar hand op onze veilige plek