Barnen betalar det högsta priset för våldet i Syrien
October 26, 2022
Under de senaste månaderna har våldet i norra Syrien ökat och tusentals barn befinner sig i akut fara. Med allt färre biståndsmöjligheter och en minskad mediebevakning uppmanar Lukas van Trier, War Childs landschef, internationella aktörer att inte glömma den svåra situationen för familjerna i landet.
BORTGLÖMD KONFLIKT
Raketer landar på en livlig marknad och dödar minst 15 personer, varav fem barn. En motorcykel med sprängladdning rullar in i ett flyktingläger, exploderar våldsamt och dödar tre barn. En oväntad flygattack slår ned i en by, förstör byggnader och tar livet av sju civila, varav fyra barn.
“I rubrikerna på förstasidorna och i de internationella biståndsinsatserna håller Syrien snabbt på att bli en bortglömd konflikt”, säger Lukas van Trier, landschef för vår Syrieninsats. “Vi kan inte tillåta att detta sker – särskilt med tanke på att det är barnen som fortsätter att betala det högsta priset.”
Vi får inte glömma konflikten i Syrien 
Lukas van Trier
FLER FLYGATTACKER
Trots att de internationella medierna inte uppmärksammar den 11-åriga konflikten är den fortfarande en av de största humanitära kriserna i världen. Miljoner syrier har flytt över gränserna, vilket gör dem till den största gruppen flyktingar i världen.
Många av dem som är kvar lever under usla förhållanden och utsätts rutinmässigt för alla former av våld. Över hela landet upplever barn en ihållande fara för deras säkerhet.
Uppgifter från War Child bekräftar detta och visar att mellan 2015 och början av augusti i år har 1874 incidenter drabbat barn enbart i norra Syrien, vilket har lett till 1664 dödsfall. Av dessa incidenter var 89 procent relaterade till konfliktverksamhet och urskillningslösa attacker, inklusive flyg- och artilleribombardemang, väpnade sammandrabbningar och explosioner.
Och nu är läget ännu värre – våldet har intensifierats under de senaste månaderna. Över 100 personer, inklusive barn, har dödats av flygattacker sedan juni, vilket har lett till den största förflyttning som registrerats sedan mars 2020, enligt FN.
BREDA INSATSER
War Child har ett nära samarbete med sina syriska partner för att tillhandahålla en blandning av psykosocialt stöd, skydd och utbildning för barn i hela regionen, och det är tydligt att situationen har försämrats under de senaste månaderna.
“Flygattacker – ofta mot byggnader där fördrivna familjer tar skydd – har blivit mer regelbundna”, säger Adel Aldahien, vår lokala barnskyddsspecialist. “Människor lever dag för dag, i ett konstant tillstånd av rädsla.”
“Barn hoppar av skolan och går ut för att arbeta i ett desperat försök att försörja sina familjer”, fortsätter han. Barn som nioåriga Muhammad.
Fram till nyligen hade krig och förflyttningar hindrat Muhammad (9) från att gå i skolan.
FYSISK OCH PSYKISK BELASTNING
Efter att ha förlorat sin pappa i kriget och flyttat från en plats till en annan var Muhammad, hans mamma och systrar tvungna att flytta in i sin farfars hus. Med små medel för att överleva tvingades han bli familjeförsörjare. Han lämnade skolan och började arbeta på en motorcykelverkstad från tidig morgon till kväll med en kort rast för att äta. Han blev regelbundet slagen och tillrättavisad av sin arbetsgivare.
Hans tillvaro hade såklart en stor inverkan på hans välbefinnande. Han blev isolerad, socialt tillbakadragen och led av undernäring. Muhammads mående identifierades direkt av hans tidigare lärare som hänvisade honom till War Childs personal i fält.
Nu får Muhammad psykosocialt stöd och utbildning
för att hjälpa honom att återhämta sig från sina upplevelser och se framåt.
EN VÄG FRAMÅT
I dag behandlas Muhammad på en hälsocentral för undernäring och han återintegreras i skolan med hjälp av psykosocialt stöd. Samtidigt deltar hans mamma i kurser för att öka medvetenheten om de negativa effekterna av barnarbete på barns psykiska och fysiska hälsa.
Eftersom vi inser att ett heltäckande tillvägagångssätt är helt avgörande, ger vi också Muhammads mamma hjälp med t.ex. mat och kläder. På så sätt kan hon tillgodose familjens grundläggande behov och långsamt börja hitta en väg framåt.