Digitalt utbildningsprogram blir evidensbaserat

Evidensbaserade metoder

Evidensbaserade metoder är idén om att yrkesmetoder, till exempel omvårdnad, utbildning eller psykosocialt stöd för barn, ska baseras på vetenskapliga bevis. Med andra ord, i stället för att anta att en insats gör positiv skillnad, baserat på tradition, intuition eller personlig erfarenhet, kan vi bevisa effekten genom att tillämpa en noggrann forskningsprocess.

Det kanske viktigaste med denna strategi är att biståndsorganisationer är villiga att ställa sig själva till svars. ”Om man ska gå in i ett samhälle och ingripa i barns liv måste man vara säker på att man inte gör mer skada än nytta", säger Mark Jordans, professor i global psykisk hälsa för barn och ungdomar samt War Childs forsknings- och utvecklingschef.

”Eftersom arbetet från den humanitära sektorn granskas allt hårdare är det viktigt att vi inte väjer för kritiken”, han fortsätter ”Det är vad vår evidensbaserade strategi handlar om.”

Forskningsprocess

Så, nu har vi rett ut vad en evidensbaserad metod är, hur fungerar den i praktiken? ”Enkelt uttryckt har våra metoder genomgått vetenskaplig forskning, vare sig det handlar om utvärdering av genomförandet eller en fullskalig kontrollerad studie”, säger Mark. ”Om resultaten är ofullständiga eller otillräckliga kan vi använda dessa bevis för att anpassa och förbättra metoden. Om resultaten däremot är positiva kan vi gå vidare till nästa utvärderingsfas.”

Ju längre insatsen fortskrider genom forskningsprocessen, desto närmare kommer den att uppnå evidensbaserad status. Helt avgörande för denna process är en storskalig effektivitetsstudie, som i forskarvärlden kallas en randomiserad kontrollerad studie.

Positiva resultat

Det var en utvärdering som genomfördes i Uganda under de senaste 18 månaderna som har förvandlat vår innovation inom digital utbildning, till ett fullfjädrat evidensbaserat program. Studien finansierades genom Global Partnership for Education's Knowledge and Innovation Exchange och omfattade 1507 barn från 30 skolor i Isingiro-distriktet. I hälften av skolorna ersattes vanliga lektioner i engelska och matematik med Can't Wait to Learn för att kunna göra direkta jämförelser.

”Hur effektivt är Can’t Wait to Learn jämfört med ’vanlig’ utbildning?”, frågar Jasmine Turner, forskningsansvarig för Can’t Wait to Learn. ” Det är frågan som vi försöker besvara här i Isingiro.”

”Och besvara den gjorde vi”, hon ler. ”Resultatet från Uganda-studien används som bevis för att barn som bor i resurssvaga områden kan uppnå betydande akademiska framsteg genom Can't Wait to Learn. De exakta resultaten kommer inom kort att publiceras i en vetenskaplig tidskrift och visar att Can't Wait to Learn inte bara presterar bättre än standardutbildning utan också bättre än de flesta EdTech-program som används i liknande miljöer."

Potential för upskalning

Jasmine hänvisar till de samlade resultaten av 10 forskningsstudier som genomförts i Tchad, Jordanien, Libanon och Sudan sedan programmet startade. I Sudan, där Can’t Wait to Learn startades, visade en studie att barnen förbättrade sig nästan dubbelt så mycket i matematik och nästan tre gånger så mycket i läsning jämfört med regeringens inlärningsprogram för barn som inte går i skolan.

Förutom att Can’t Wait to Learn är evidensbaserad, vad betyder arbetet i Uganda för utvecklingen av programmet?

”Det här är bara början”, säger Jasmine. ”Studien markerar en viktig milstolpe i Can’t Wait to Learns resa. I Uganda har vi nu lämnat över implementeringen av programmet till lokala myndigheter”.

”Relativt få digitala utbildningsprogram har utvecklats i dessa länder, och ännu färre som integrerar forskning från utformning till utvärdering och uppskalning”, tillägger hon. "Genom att belysa vad som fungerar och vad som inte gör det bidrar forskning till att främja meningsfulla framsteg mot kostnadsfri, rättvis och kvalitativ utbildning för alla barn som drabbats av konflikter."

Can’t Wait to Learn utvecklades i Sudan 2012. Sedan dess har det blivit testat och implementerat i Bangladesh, Chad, Jordanien, Libanon, Sydsudan, Ukraina och Uganda. Hittills har det nått ca 100,000 barn med lovande prognoser för tillväxt. Läs mer här.