Att skydda Ukrainas unga från rädsla och oro

Rysslands krig mot Ukraina går nu in på sin artonde månad. Det har inneburit ihållande och urskillningslösa bombningar av civila platser och har lämnat 17 millioner människor i akut nöd.

FN’s siffror visar att det nuvarande antalet ukrainska flyktingar som lever utomlands är upp mot 6,3 millioner och mer än hälften av dem är barn. Många familjer har blivit separerade men ändå lever hoppet kvar. Däremot är känslan av rädsla och oro aldrig långt borta, förklarar War Childs kommunikatör Oleksandra (Sasha) Yarova.

På Ukrainas frontlinje

”Min bror är fortfarande i Ukraina vid frontlinjen,” förklarar Sasha. ”Direkt när det kriget startade anmälde han sig frivilligt till tjänstgöring i armén. Vår kontakt har alltid varit väldigt stark men nu är det annorlunda. Den har blivit mer värdefull eftersom den är så ömtåligt och vi är så långt ifrån varandra."

Kommunikation är svår att upprätthålla på grund av Ukrainas förstörda infrastruktur vilket leder till oundvikliga känslor av oro. ”Gjorde jag allt jag kunde för att förse honom med kläder och utrustning? På ett praktiskt plan gjorde jag vad jag kunde men hur tar jag hand om honom emotionellt? Hur skyddar jag honom? De frågorna stannar kvar hos mig…”

Långt hemifrån i Nederländerna

Sasha skrattar sorgset åt att hon har blivit lika mycket en militärt kunnig som ett kommunikationsproffs när hon kontrollerar sociala medier för nyheter om sin brors säkerhet. Hon bor för närvarande i Nederländerna med sin son. Där arbetar hon med War Childs insatser för att ge utbildning och psykologisk första hjälpen till barn både innanför och utanför Ukrainas gränser.

Under ett besök i hemlandet nyligen, såg hon hur Ukrainas barn fortfarande utsätts för hot om terror och våld. "Jag åkte till Kiev för några veckor sedan och träffade min vän som har två barn, åtta och tre år gamla", förklarar hon. "Vi träffades på lekplatsen i stadens centrum som bombades i september. Till en början kändes det normalt, en perfekt plats att träffas på. Sedan märkte jag att det fanns en platt del av lekplatsen och att något saknades. Och då slog det mig att det var här bomben hade fallit."

Hopp genom utbildning

Och det är inte bara lekplatsen som har fått denna dubbla betydelse. Skolornas källare har förvandlats till skyddsrum där barnen sitter sida vid sida i ett svagt upplyst rum och väntar ut sirenerna för luftangrepp.

Även om detta ger en dyster bild så är verkligenheten en helt annan, vilket Sasha kan intyga. Det var här, i en av källarna, som hon verkligen såg vår utbildningsapp Can’t Wait to Learn komma till liv. ”Ibland blir barnen kvar i skyddsrummen i flera timmar”, säger hon. ”Utbildningsspelen kan ge en känsla av glädje och trygghet mitt i det kaos som omger dem”.

Sasha återvände till Kiev förra veckan för att presentera appen på en konferens som anordnades av utbildningsministeriet. Hon är fast besluten att positionera Can't Wait to Learn som en hållbar lösning på den växande utbildningsklyftan i sitt land.

”Det är en liten lösning som i slutändan kan ha stor påverkan”, säger hon. ”Barn ska inte behöva vänta på att få lära sig och drömma om sin framtid.”